2009/10/25

Tack Lotta!
För att du hjälpte mig att få tummen ur. Hon ringde och tyckte livet var grått och långtråkigt idag också. Samtalet slutade med att hon övertalade oss att trotsa vädrets makter och åka dit för att äta middag. Och maten var ju god som vanligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar