Nästan hjärtattack

Somnade efter mycket problem med smärta och illamående igår. En timme senare hade Said sett färdigt sin film och skulle gå och röka. Givetvis vaknade jag då och kände att jag nog behövde kissa. "Om jag inte tänder och inte pratar, så vaknar jag nog inte riktigt utan kan somna om igen" tänkte jag. Så där satt jag på toa i mörkret när jag hör ett jättebrak. Förstod att Said hade ramlat ner för trappan. Jag bara skrek rakt ut. Fadi var vaken och på nedervåningen och blev väl himla förvånad när hans bror kom inramlande i köket. Resten väckte jag med mitt skrik. Alla kom utrusande ur sina sovrum. Som tur var så gick det bra. En bula i bakhuvudet, öm svanskota och en öm armbåge. Men jag har nog sällan varit så rädd. Tog nog 1 timma innan jag kunde somna om igen. Och på grund av chocken antar jag, så kunde jag inte sluta skratta. Så jag låg där och skrattade hysteriskt i säkert 20 minuter. Milo, som har rummet jämte, måste ju tro att jag är totalt knäpp.