Varken skratt eller gråt

Efter förra blogginlägget gick jag upp och började stryka. Funderade på inlägget och jag varken skrattade eller grät utan har jobbat upp en ordentlig ilska. Jag är så upprörd nu så jag måste skriva av mig. Jag blir tokig när folk som är så fördomsfulla och okunniga ska få fostra barn. Och samtidigt tycker de att homosexuella inte ska få göra det! Och de tycker själva att de är smartare än de flesta!? Om hälften av människorna i Libanon tänker likadant så är det inte konstigt att det är krig i det landet!! Tur att det bara är jag och Said här just nu för annars hade jag skällt ut dom efter noter.
Frågan är hur länge man orkar bita sig i tungan? Jag säger till när jag tycker att de har fel, men givetvis får man tänka sig för när det är människor man är beroende av för att ha tak över huvudet. Men en vacker dag så kommer det ju inte gå att lägga band på sig antagligen. Håll tummarna för att vi vinner på lotto ikväll. Potten är på 40 miljoner dollar och då kan vi ju flytta:)