2010/07/20

Varför nu?
Att införa konsumtionsstopp har jag tänkt på i ett par år, men inte kommit till skott. Att det blev just nu beror på ett par olika faktorer tror jag. Dels att jag verkligen inser hur mycket kläder jag har nu när de ska skickas hit och dit. Och i och med att jag medvetet har köpt saker som inte känns daterade och av hög kvalité så vill jag inte göra mig av med nåt. Älskar verkligen de kläder jag har och sörjer när de blir totalt utslitna.

En annan faktor är att det är lite slitochslängmentalitet här. Inte så mycket i den närmaste familjen, men i den större släkten. Jag satt och pratade med Christine som är gift med Saids kusin i Boston. Vi pratade om hur mycket kläder vi båda hade och jag pratade om platsbrist. Hon tyckte inte det var nåt problem alls. Hon älskade att köpa nytt och använde det bara 1-2 gånger och sedan gjorde hon sig av med det!! Och hon är inte ensam om att göra så har jag förstått. De sliter ju till exempel inte ut några skor här eftersom de hela tiden sitter i bilen. Men ändå köper de nya för att de är trötta på de gamla. Och ofta då billiga grejer som antagligen är tillverkade av nåt barn med usel lön i Kina.
De tycker att Said är helt knäpp som köper sina "Happy socks" för typ 60 kronor paret när man kan få 20 par på Walmart för det priset. Men det finns ju oftast en anledning till att det är billigt....
Man tar dessutom inte alls hand om sina grejer när man väl köpt dom (förutom Pensé). Allt ska torktumlas. Och sedan gnäller de på elräkningarna.

Det roliga är att Christine som shoppar som hon gör precis innan vi pratade om det berättade om hur man måste kämpa för att få det att gå ihop ekonomiskt här. Det är klart man får jobba som en tok om man ska ha råd att köpa nya kläder varje vecka!!!
Det avgörande var nog när jag läste en artikel i "O" om hur man värdera saker man köper. Och precis som jag skrev innan så värderar jag verkligen de grejer jag recyclat mest.

Måste ju nämna frihetskänslan efter att ha släppt alla saker när vi flyttade hit. Jag känner att jag kan slå mig ner var som helst i världen. Jag behöver inte oroa mig för inbrott eller brand. Vad har jag att förlora? Och när vi väl bygger ett nytt hem, så ska det vara lika enkelt som det vi hade i Göteborg. Kanske med en större garderob bara ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar