Musik!

Det var ett trevligt gäng som träffades i High park. Vi hade massa problem med att hitta picknickbord 22 där vi skulle vara, men lyckades till slut. En himla stor park. Ungefär som Slottsskogen eller större. Var inte riktigt i form idag så jag pratade inte så mycket med folk, men det hoppas jag att jag kan göra nästa gång vi ses. på den keltiska festen. Alla ska hjälpa till med mat och dukning och det ger ju mer tillfällen att prata än om man sitter och lyssnar på musik.

Bling

Solklänning

Blev nöjd med skorna till slut. Först lämnade jag tillbaks dom och nu en vecka senare köpte jag dom igen. Sedan letade jag som tokig efter nåt att blinga upp dom med. Till slut var det Said som hittade en brosch som var perfekt. Som tur var hade de 2 stycken kvar. De låg nämligen i en hög med reasaker.
Klänningen blev också bra tycker jag. Nu vill jag starta nya projekt. Har börjat sticka en grej i underbart blått merinogarn. Tänker hela tiden på mamma när jag stickar på den. Verkligen hennes färg. Antar att det får bli en present till henne när den blir klar. Känns dock konstigt att sticka i ull när det är så varmt, så jag får varva med nåt annat projekt. Har planer på ett virka en hatt i svart lingarn. Ska dessutom sy en skjorta till Said för partyt nästa lördag av tyget vi fyndade i Toronto.
Nu sitter jag i trädgården och vi ska grilla tydligen. Blir väl mat tidigast fram emot 22. Hoppas nu att jag är pigg och kry till konserten i morgon.

Halsont

Idag vaknade jag med skav i halsen och huvudvärk. Inget kul alls, men Said mådde likadant i förrgår och det blev inte värre än skav och en kort feber. Hoppas att det är samma sak för mig.

Varken skratt eller gråt

Efter förra blogginlägget gick jag upp och började stryka. Funderade på inlägget och jag varken skrattade eller grät utan har jobbat upp en ordentlig ilska. Jag är så upprörd nu så jag måste skriva av mig. Jag blir tokig när folk som är så fördomsfulla och okunniga ska få fostra barn. Och samtidigt tycker de att homosexuella inte ska få göra det! Och de tycker själva att de är smartare än de flesta!? Om hälften av människorna i Libanon tänker likadant så är det inte konstigt att det är krig i det landet!! Tur att det bara är jag och Said här just nu för annars hade jag skällt ut dom efter noter.
Frågan är hur länge man orkar bita sig i tungan? Jag säger till när jag tycker att de har fel, men givetvis får man tänka sig för när det är människor man är beroende av för att ha tak över huvudet. Men en vacker dag så kommer det ju inte gå att lägga band på sig antagligen. Håll tummarna för att vi vinner på lotto ikväll. Potten är på 40 miljoner dollar och då kan vi ju flytta:)

Skratta eller gråta?

Ja, inte vet jag. Jag sa till Samira igår att det var lite svårt att sova ett par nätter eftersom de nya grannarna har en annorlunda dygnsrytm minst sagt. En natt monterade mannen en hammock på balkongen som är ungefär 3 meter från vårt och Milos sovrum. Ett par nätter senare var han och nån mer ute på balkongen och pratade högt och tydligt samtidigt som de gjorde rent grillen. Detta var mitt i veckan och klockan var runt 24. Samira undrade varför jag inte ringde polisen. Polisen?! "Det är väl bättre att prata med dom först. De kanske inte fattar hur tydligt det hörs in hit" sa jag. "Nej, du kan inte prata med dom, de är farliga" sa hon. Jag fattade ingenting. En helt vanlig barnfamilj som verkar jättetrevliga och hälsar glatt så fort vi ses. Och vad jag vet så har hon nog inte ens hälsat på dom själv. När jag undrade hur hon kunde tro att de var farliga så kom det fram att det är ju självklart då de är svarta. Allvarligt talat!? Händer detta verkligen? Jag lever i ett hushåll där man på fullt allvar tror att om jag skulle be grannen vara lite tystare så kommer han att ta hit alla sina kriminella vänner och de kommer att förstöra huset på något sätt. Som sagt; ska man skratta eller gråta åt okunnigheten och fördomarna?

Mycket skriverier idag

Känns som om jag gnäller en hel del här nu för tiden, så jag ska väga upp med lite roliga grejer. Först och främst så pratade jag med Wilma idag och bara det gör mig på bättre humör. Det var skoj att prata med Maria med så klart.
Vi ska på picknickkonsert i en park i Toronto på söndag vilket jag säkert nämnt här förut. Jag har fått inbjudan genom ett nätverk jag har gått med. det kommer nog cirka 80 personer och en del svenskar antar jag. Det blir indiemusik och jag ser verkligen fram emot det. Idag fick vi en ny inbjudan från samma tjej som bjöd intill det evenemanget. De ska fira sommarsolståndet den 19 juni med en keltiskt fest. Helgrillad gris, keltisk musik och annat kul. Det ska bli så kul!!!
Det blir dock mycket partaj på kort tid. Först konsert den här helgen. Nästa helg är det nån slags fest för det blivande brudparet. Helgen efter det så ska vi fira bruden hemma hos hennes föräldrar. Troligtvis ska vi fira brudgummen nån dag efter det. Och sedan blir det bröllop den 18 och keltisk fest dagen efter. Puh!!! Dessutom så hade jag planerat att fira lite midsommar den den 25 så att de fick se lite svenska traditioner här.
Totalt kommer det vara 5 tillställningar för brudparet. Liiiiiite överdrivet kanske. och jag fattar inte hur de hinner med att ordna ett stort bröllop för typ 300 gäster och dessutom inreda sitt nya hem samtidigt. Helt galet!
Från det ena till det andra; nu är ACn fixade. Granne har firma som gör sånt och han kom in här i kväll och bytte en del som var trasig.

Hallå eller!

Rena tropiska stormen här nu. Det regnar på tvären, blåser kuling och åskar. Och precis nu när jag skrev det här så hör jag brandbilar.
Hoppas att det blir fräschare och svalare efter det här ovädret.
Måste bara berätta; jag såg att det var på väg så jag tog in trästolarna från balkongen och tog in gräsklipparen som stod ute. Strax efter det så åkte familjen iväg. Efter 5 minuter ringer Samira hit och säger till oss att vi ska stänga fönstren så att det inte regnar in. Nähä?! Det hade jag aldrig kunnat räkna ut!!!